|
|
"Jag bestämde mig aldrig som 12-åring att jag skulle bli knarkare när jag blev stor."
Michael Asper, 41år, gick på droger i ca 20 år. Här berättar han om sitt liv, hur allt startade, hur han tog upp till 80 sobril per dag, på vilket sätt han fick tag på dessa läkemedel och droger. Att lyssna på hans historia grep verkligen tag i en. Michael började med droger när han var 12,5 år.
 - Det började redan i skolan, i klassrummet, jag märkte att jag inte riktigt hängde med.
Då blev andra saker spännande for mig att syssla med, typ att skjuta gummiband och radergummin och mina tankar blev mer och mer förlagda till rasterna och fotbollen. Jag minns en händelse nar jag var uppe vid svarta tavlan och skulle skriva ungdom och skrev undom istället, då skrattade hela salen åt mig.
Detta gjorde att jag inte ville gå upp där någon mer gång. Redan där halkade jag lite efter med skolarbetet. Det var ostimulerande när jag ej hängde med. Andra saker blev mer spännande, som att palla frukt i ett egnahemsområde i närheten, samt att ringa på och terrorisera äldre människor.
Jag ser drogbörjan som en ren spänningshistoria, för det startade med att vi pallade frukt, sen köpte vi socker och jäst. Vi rev äpplena över en tom back och satte vin som vi sedan gömde i en källarskrubb.
En dag luktade det vin i hela kallaren, då var jag ca 12 år. Vi drack och blev glada och yra av vinet.
Spänningen att pröva liknande nya droger fanns ju, då jag sprang på äldre killar som hade LSD.
"Jag bestämde mig aldrig som 12-åring, att jag skulle bli knarkare när jag blev stor" Det var ju olyckligt att dessa killar hade LSD.
Jag provade detta, (12 år) och jag fick en fruktansvärd resa. Sedan flöt det på. Jag rökte hasch i 15 år. Varje dag!
VÄRRE OCH VÄRRE BROTT
Vi sökte oss till Fritidsgården och där mötte vi killar från olika "hem", fosterhem etc.
Vi var ett gäng på 30-50 st barn & ungdomar som träffades där på morgonen - Så här kunde det gå till:
"Någon av oss åkte till en färghandlare och köpte 5 liter Vilco Thinner, några andra gick till Vasaparken eller Näckrosdammen och köpte en tändsticksask hasch. En del gick till speceriaffärerna och fixade några backar mellanöl. (Vi tog oss in bakvägen även om det var öppet.) Vi förbrukade detta under dagarna (Vi är mellan 13-17 år i gänget.) på kvällarna gjorde vi inbrott, vi stal bilar och vi blev mer och mer avancerade i våra brott. Det mesta var för spänningen skull.
Vid 14-15 års ålder finansierade jag mitt missbruk genom att åka till Köpenhamn, Christiania där köpte jag hasch som jag tog in i Sverige och sålde till mina kompisar. Detta gjorde jag i 4 år, ca 1-2 gånger per månad. Vi tog in mellan några hekto till några kilo hasch.
- Blev du aldrig stoppad av tullen?
- Jag brukar skoja och säga att det var svängdörrar där .
På den tiden såg jag ut som en hippie, med långt har och lite rufsig i största allmänhet.
Vi skränade igenom tullen, fulla och skrikiga. De borde stoppat oss.
Jag kan berätta om en händelse som inträffade samma dag som jag fyllde 18 år. Vi kom till Helsingör. De hade bensinstrejk i Danmark och vår bensin tog slut så vi knuffade bilen ombord på färjan.
Jag sa till polarn, kan du gå iland med dessa haschkakor? Han ville inte eftersom han hade fel kavaj på sig. Då blev jag irriterad och stoppade dom under plastmattan där framme i bilen Jag lade det där och knuffade av bilen från färjan.
Tullarna vinkade in oss och efter ca 2,5 timmar hittade de haschet.
De körde oss till polisen, och jag var lite kaxig och sa "Blir jag bjuden på tårta nu när jag fyller 18 år idag". Vi släpptes redan efter ett par timmar och kunde åka hem igen.
80 TABLETTER/DAG
Brotten blev värre och värre med tiden t o m rån och bedrägerier.
Jag blev häktad och fick chansen att fixa mig genom Fagareds yrkesskola men icke. Jag hade börjat med amfetamin, vid 16 års ålder, vilket jag tog varje dag till slut.
Allt var en enda cirkus med droger, brott, nya droger for att få nya effekter och sensationer.
1975 kom jag i kontakt med bensodiazipiner, Sobril 15 mg. Vilket jag till en början tog 1-3 ggr/dag. Det kändes bra, men efter 3 år så verkade dom inte längre. Till slut så tog jag 50-80 st varje dag! Vilket egentligen är en dödlig dos.
- Hur då?
På morgonen tog jag 10 mogadon, vilket är en insomningstablett, och en karta sobril. Då blev jag lite piggare på detta ett halvt rör TREO comp for att inte ha några spänningar i huvudet (när min ansvarsnivå var utraderad blev mina ursäkter och handlingar därefter).
Sen dricka lite sprit och röka hasch. Ibland kunde jag inte gå, då fick jag krypa. Kroppen slutade fungera. Vid denna tidpunkt under mitt missbruk hade jag 10-15 läkare, de flesta runt Vasastan, som var allmänpraktiserande dessa skrev ut medlen till mig. Vissa tog en slant under bordet.
Innan läkemedelsindustrin hittade på Bensodiazipiner hette de barbiturater, men det är ju egentligen samma sak. GIFT!!!
Dom byter bara etikett på förpackningarna. Idag har det kommit ett nytt medel, stilnoct.
Reklamen för detta säger "EJ Bensodiazipiner". Det kommer säkert att visa sig i framtiden att dessa också är beroendeframkallande och ger biverkningar.
Det är som en skiva som spelas om och om igen.
Jag som f.d. missbrukare tycker det är fruktansvärt att vår läkarkår skriver ut dessa preparat i dessa enorma mängder.
För mig spelar det ingen roll om det heter Amfetamin, Heroin eller sobril (Bensodiazipiner). Det är beroendeframkallande och ger skador. Det är GIFT.
1983 när min far dog, då kände jag att jag måste stoppa denna karusellen. 1985 var allt värre än någonsin. Jag gjorde otroligt mycket inbrott och sålde vidare till hälare. I denna vevan fick jag en jobbig rättegång, och då sökte jag behandling, inom kommunen. Detta fungerade ej för mig. Då sökte jag efter en ny behandlingsform. Jag kom till stiftelsen DayTop, Talleröd, ville till ett behandlingshem som satte lite krav på mig.
- Här var jag i ett år och blev fri från läkemedels och haschmissbruket. Jag träffade en kvinna och fick sedermera en son tillsammans med henne. Jag började sedan arbetade med lite olika jobb i Göteborg, men det höll inte. Jag tjänade bra med pengar och det räckte till en ny Volvo + ett par kilo Amfetamin, detta höll på att leda mig till döden. Barnen blev placerade på barnhem och sedan fosterhem.
Vi flyttade runt, vi provade 7-8 olika behandlingshem, inget av dessa var framgångsrikt för oss. 1991 startade jag Minnesotabehandlingen i Göteborg, först i 7 månader och sedan 1992 i ytterligare 4 månader.
Trots att jag nu var drogfri så hade jag fortfarande uppmärksamhet på droger. Jag ville ha bort uppmärksamheten på droger, så som det var innan jag började vid 12 års ålder.
Jag kände till att Narconon hade ett bastuprogram, och jag tänkte - kanske är det så att drogrester sitter kvar i kroppen och gör mig så har sugen? - Jag gjorde bastuprogrammet och det kändes mycket bra och de följande kurserna blev också mycket framgångsrika för mig.
Effektivt så var jag 4 1/2 år på behandlingshem och jag kan mena på att det krävs hårt arbete för att bli drogfri. Idag arbetar jag med att utbilda våra barn så att de inte skall ta droger. Jag hjälper också missbrukare som vill ta sig ur sitt missbruk. Vissa socialsekreterare och socialkontor handhar ärenden "skyndsamt 4- 5 veckor" Andra kan ha handläggningstider som övergav mitt förstånd, upp till ett år! Detta kan ibland vara mycket olyckligt for vissa individer.
NYTT LIV
Många från Landalagänget är döda idag. Drogerna gör ju individer väldigt antisociala mot sina familjer och sina medmänniskor samt inte minst mot sig själv. Man dör ofta våldsamt. Nu lever jag med en ny kvinna, och jag har fått en ny son och jag har fått tillbaka vårdnaden om min äldste son. Det känns fantastiskt. Vi lever familjärt och har det jättehärligt. Jag vet att det finns alla möjligheter att komma tillbaka, det krävs bara lite "jävlar anamma" och en stark önskan att sluta med droger. Har man den viljan så kontakta exempelvis Narconon, men jag tycker också att 12-stegsprogrammet (Minnesota), LP stiftelsen och San Patrigiano är bra. Jag tycker att människor skall få välja vilken hjälp de vill ha för att bli fria från drogerna. Det viktigaste är resultatet.
Kontakta Narconon Göteborg idag för att beställa föredrag
till din skola eller arbetsplats.
Kronhusgatan 6
411 05 Göteborg
Telefon: 031-7742565
Fax: 031- 7113181
E-mail: narconon.gbg@telia.com
|
|
